Bland slitna plankor travade på hög för att torka träffade vi Urban Sandsjö, VD på Treefurn i Tibro. Med inlevelse och entusiasm berättade Urban historien om hur de kommit över gammalt material för att göra återbrukad inredning åt Espresso House.
Treefurn jobbar med industriellt hantverk och värnar om bilden av det traditionella specialsnickeriet i kombination med produktions- och maskinteknik. Det märks att Urban brinner för det jobb de gör med att omvandla nötta, smutsiga plankor till modern inredning.
Sökte material på nätet
Det började med att Treefurn tack vare ett långt samarbete med Espresso House fick i uppdrag att göra inredning till deras nya koncept Raw-coffee. Ett inredningskoncept med väggar, hyllor och bord som har ett gammalt uttryck med patina och upplevs lite slitet, berättar Urban.
— Vi testade först med nya plank men vi fick aldrig till patinan på dem. Så jag började forska lite i hur vi skulle få till den rätt ytan. Vi funderade bland annat på att dra dem i gruset här utanför. Efter lite sökande på nätet hittade jag till slut gamla plank i England. Jag letade just i England eftersom jag vet att de är lite mer konservativa än i övriga Europa. Där tillverkas till exempel fortfarande byggnadsställningar av trä. Till slut hittade jag en firma i södra England som sålde secondhand och recyclade saker av alla möjliga slag. Hemsidan visade bilder på tegelstenar, gamla ytterdörrar och även plank.
Plankorna får ligga på tork för att fukthalten ska komma ner till 8%.
Reste till England
Urban reste till Bournemouth i England för att titta på brädorna och hamnade mitt ute på den engelska landsbygden.
— Det var det värsta jag sett. Det var mitt ute i ingenstans, fanns ingen mobiltäckning och det sprang lösa djur runt omkring. Jag började undra vad gett mig in på. Men så hittade jag de där plankorna och de såg verkligen jättebra ut!
Hög fukthalt
Plankorna förvarades under bar himmel i ur och skur. För att plank ska vara användbart för tillverkning av möbler bör de inte fukthalten överstiga 8%, annars finns risken att de sväller och möglar. Det visade sig att dessa hade en fukthalt på 60%. Urban såg trots detta möjligheterna med plankorna och pratade med säljaren. Vanligtvis såldes dem bara styckvis till bönderna runt omkring i trakten. När säljaren förstod hur stora volymer det rörde sig om var han tvungen att sätta sig ner och samla sig. Aldrig hade han kunnat drömma om att skicka sådana volymer till Sverige. Urban behövde en trailer varannan månad och de kom överens om ett pris anpassat efter volymen.
Undersökningar krävde tid
Tillbaka i Sverige kom nästa utmaning med hur plankorna skulle tas om hand för att torka och få rätt yta.
— Vi fick förvara dem inomhus för att kunna få ner fukthalten. Det tog nio veckor innan vi fick ner det till 8%. De var fortfarande fula och innehöll spik och skruv som kunde förstöra våra maskiner. Lösningen var att köra med detektor över varje planka för att hitta och dra ur alla spik. Vi behövde även köpa nya maskiner som kunde ge oss rätt patina på plankorna. Vi undersökte olika metoder och verktyg under cirka ett års tid innan vi hittade rätt tillvägagångssätt. Espresso House blev stormförtjusta när de fick se resultatet.
Slutar där det en gång började
Här tar inte historien slut. Urban berättar att när han var i England såg han att plankorna var tryckta ”Made in Sweden”.
— Det är inte sant tänkte jag. Är de sågade i Sverige, skeppade till England för att slutligen hamna i Sverige igen. Inte nog med det, med lite efterforskning hittade jag information om att den furu som plankorna är tillverkade av en gång avverkades på Hökensås. Sedan sågades de i Tibro och fraktades till England, och nu några år senare köper jag tillbaka dem till Tibro.
England inspirerar till återbruk
Treefurns arbete med återvunna plankor har spridit sig och Urban märker en ökad efterfrågan på just återbrukad inredning. Nu tillverkar de inte bara inredning åt Espresso House utan även åt andra stora varumärken som Liseberg och GK:s i Ullared. Att det är just furu kan uppfattas lite tråkigt, men ska vi jobba med hållbarhet får vi anpassa oss efter det som finns förklarar Urban.
— Det går till exempel inte att använda teak för det finns inte att få tag på. Vad gäller återanvändning av material har vi mycket inspiration att hämta från England. Där är de enormt duktiga på att ta till vara på gammalt material, bland annat finns mycket tegel från byggnader. Det gäller att vi vidgar våra vyer och börjar titta på var det finns användbart material från andra branscher och hur vi kan hjälpas åt att använda det som redan tillverkats.
Miljöeffekt kräver forskning
En annan utmaning är att inredning för offentliga miljöer behöver vara brandklassad. För att hitta rätt medel för återbrukat material krävs forskning. Tidigare har ingen jobbat med den här typen av utmaningar och det kostat att vara först.
— Just nu är det ingen som vet om det går att till exempel miljömärka återbrukad inredning, det är inget som tidigare gjorts. För att veta exakt hur mycket CO2 utsläpp det blir av att hantera återbrukat material krävs mätning av både transport och hur maskiner påverkas.
Ifrågasätt normen för nyproduktion
För att möbelindustrin ska utvecklas mer inom det cirkulära behövs nya affärsmodeller och att vi tänker nytt i omställningen. Urban menar att det även handlar om att företag och gemene man behöver ändra sin syn på hur en möbel ska vara.
— Vi behöver testa material som inte kommer från den traditionella nytillverkningen och börja ifrågasätta normen för en ny produkt. Måste den vara blank, ny lackad och helt ohanterad? Sedan behöver samhället i stort styra om våra konsumtionsmönster och komma ifrån det här med att det är billigare att köpa nytt. Har vi till exempel hårdare beskattning på billiga produkter från Kina kan istället svensktillverkade kvalitetsprodukter gynnas, vilka vi även lättare kan reparera.
Genom att ifrågasätta normen för nyproduktion kan vi komma längre i dem cirkulära omställningen menar Urban Sandsjö.
Möbelbranschen behöver jobba hårdare
Flera stora kommuner har gått i bräschen för återbruk och jobbar målmedvetet med Agenda 2030. De har tagit beslut om att först använda möbler de redan har, alternativt renovera de gamla. Går inte det är sista alternativet att köpa nytt. Det är viktigt att de här besluten tas, menar Urban, trots att det många gånger kostar mer att renovera än att köpa nytt.
— Jag tycker det är riktigt bra att någon tar det här steget så vi kan komma längre i den cirkulära omställningen. Det kommer påverka möbelbranschen, som fortfarande är väldigt traditionsbundet, positivt. Vi behöver jobba hårdare i den här branschen för att komma längre i den cirkulära omställningen och kunna vara klara till 2030.
En framtid med återbruksfokus
Framtidens möbelproducent kommer vara mer tjänstefierat och jobba mer med återbruk tror Urban.
— I framtiden tror jag att inte att de snickerifabriker som finns idag ser likadana ut. Istället kanske det är en fabrik som helt och hållet jobbar med renovering. Den nyproduktion som sker består av återvunnet material. Kanske kommer det finnas företag som jobbar med att demontera möbler hos kunden för att frakta till renovering och sedan frakta och montera hos kund igen. Helt klart har vår bransch en spännande framtid med många nya möjligheter, avslutar Urban.
IDC och projektet Catalyst
För smart och hållbar produktion. Catalyst är projektet som ska ge ökat ansvarstagande för framtiden genom omställning till nya affärsmodeller, en mer cirkulär ekonomi och mer hållbara produkter inom industrin. Projektet ska också höja industrins attraktivitet som arbetsplats, genom ökat fokus på villkoren för de kvinnor och män som genomför industrins processer. Det sker genom fokus på områdena Hållbar produktion och Kunskapslyft industri.
Projektet Catalyst finansieras av Europeiska Regionala Utvecklingsfonden, Västra Götalandsregionen och Skaraborgs Kommunalförbund. IDC har i uppdrag att långsiktigt stärka konkurrenskraften och lönsamheten för Skaraborgs tillverkande industriföretag. För en hållbar framtida industri.
